Rätten till arbete – för alla eller endast för vissa?

I projektet Rätt att lära – förmåga att undervisa undersöktes hur vägen från studier till arbetsliv ser ut för studerande som gått yrkesutbildning med krävande särskilt stöd vid Optima, den enda finlandssvenska aktör som ordnar denna typ av yrkesutbildning. Av de totalt 220 studerande som kontaktades svarade 70. Trots den relativt låga svarsprocenten gav resultaten en fingervisning om situationen i Svenskfinland för studerande som gått yrkesutbildning med krävande särskilt stöd.

 Vår utgångspunkt var ett samhälleligt inkluderingsperspektiv, som bl.a. innefattar rätten till arbete och sysselsättning för alla. Enligt grundlagen (§ 18) har var och en rätt att skaffa sig en försörjning genom arbete, yrke eller näring som hen valt fritt. Även i internationella konventioner såsom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2016) framkommer att personer med funktionsnedsättning har rätt till arbete på samma villkor som andra. Arbetet ska vara jämlikt och samma likvärdiga arbetsvillkor ska tillämpas på alla. Trots lagstadgade rättigheter och internationella överenskommelser förverkligas inte rätten till arbete för personer med intellektuell och annan därmed jämförbar funktionsnedsättning. Enligt Verneri (nättjänst för personer med intellektuell funktionsnedsättning) finns ca 30 000 arbetsföra personer med någon form av funktionsnedsättning. Av dessa har endast en bråkdel (ca 2%) ett vanligt lönearbete, dvs ett avlönat arbete med samma arbetsvillkor som andra som jobbar med liknande uppgifter. Alla personer som vill och har möjlighet att arbeta borde få ett arbete med lön. Därför har FDUV tillsammans med Kehitysvammaliitto startat en kampanj för att försöka ändra lagstiftningen kring arbetsverksamhet för att möjliggöra ett rättvist arbetsliv för personer med funktionsnedsättning.

Hur ser det då ut i Svenskfinland? Resultaten från studien visar att över 80% av de tillfrågade personerna har någon form av arbete eller sysselsättning. Intressant att notera var att närmare 60% svarade att Optimas personal hjälpt den att hitta arbetsplatsen. Majoriteten arbetar inom utlokaliserad arbetsverksamhet eller på arbetscentral. Utlokaliserad arbetsverksamhet innebär att personen arbetar på en vanlig arbetsplats, men är inte anställd och får därmed varken lön eller andra förmåner. Verksamheten räknas som socialvård och personen får en ersättning på fem euro per dag i genomsnitt. Att arbeta med olika köks- eller städuppgifter verkar vara de vanligaste arbetsuppgifterna. De allra flesta trivs bra på sin arbetsplats. Det som var glädjande i undersökningen var den relativt stora andel respondenter som har ett vanligt lönearbete (27%). Köksarbete, lokalvård och fabriksarbete är de vanligaste arbetena. Andelen personer med vanligt arbete är hög i nationell jämförelse, men siffrorna är inte helt jämförbara. Det finns sannolikt många förklaringar till varför så många personer som fått yrkesutbildning med krävande särskilt stöd lyckats få en plats på arbetsmarknaden. Möjliga förklaringar kan vara att sysselsättningsläget i Optimas främsta upptagningsområde är gott, att Optima tack vare sina arbetslivskontakter lyckas hitta arbetsplatser och att Optimas yrkesutbildning även antar studerande som trots att de inte har en funktionsnedsättning har behövt krävande särskilt stöd av andra orsaker.

Trots att situationen för personer som gått yrkesutbildning med krävande särskilt stöd är relativt god ska vi naturligtvis inte luta oss tillbaka och nöja oss med dessa resultat. Det behövs åtgärder i lagstiftning, utbildning, arbetsmarknad och inte minst attitydförändringar innan vi kan påstå att vi har ett inkluderande och jämlikt samhälle där alla personer, oberoende av funktionsförmåga har ett likvärdigt lönearbete. Arbete är en mänsklig rättighet!

Källa:

Lillman, Katarina & Sved, Elin (2020). Vad hände sen? Vägen ut i arbetslivet för före detta studerande som gått en yrkesutbildning med krävande särskilt stöd. Magisteravhandling i specialpedagogik. Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier. Åbo Akademi, Vasa.